Lidande och hopp
אAlef
1 Jag är mannen
som fått se lidande
under hans vredes ris.
2 Han har lett mig och fört mig
i mörker och inte i ljus.
3 Ja, han vände sin hand mot mig
gång på gång, dagen lång.
בBeth
4 Han nötte ut mitt kött och min hud,
han krossade mina ben.
5 Han byggde en mur mot mig
och omringade mig
med bitterhet och möda.
6 På mörka platser lät han mig bo,
likt dem som länge varit döda.
גGimel
7 Han har spärrat in mig
så att jag inte kommer ut,
han har lagt på mig tunga bojor.
8 Hur jag än klagar och ropar
stänger han ute min bön.
9 Han har spärrat mina vägar
med huggen sten
och gjort mina stigar krokiga.
דDaleth
10 Han var en björn på lur mot mig,
ett lejon i försåt.
11 Han förde mig på avvägar
och slet mig i stycken,
han lät mig ligga övergiven.
12 Han spände sin båge
och ställde mig som mål för sin pil.
הHe
13 Pilar från sitt koger
har han satt i mina njurar.
14 Jag har blivit till åtlöje
för hela mitt folk,
deras nidvisa hela dagen lång.
15 Han har mättat mig med bitterhet,
gett mig malört att dricka.
וWaw
16 Han har krossat mina tänder
mot stenar,
han har tryckt ner mig i askan.
17 Du har fördrivit min själ från friden,
jag har glömt vad lycka är.
18 Jag sade:
”Det är slut med min livskraft
och mitt hopp till Herren.”
זZajin
19 Tänk på min nöd och min hemlöshet,
malörten och det bittra!
20 Min själ tänker ständigt på det
och sjunker ihop inom mig.
21 Detta tar jag till hjärtat,
därför har jag hopp:
חHeth
22 Det är Herrens nåd
att det inte är ute med oss,
att det inte är slut
med hans barmhärtighet.
23 Den är ny varje morgon,
stor är din trofasthet.
24 Herren är min del,
det säger min själ,
därför hoppas jag på honom.
טTeth
25 Herren är god
mot dem som väntar på honom,
mot den själ som söker honom.
26 Det är gott att i stillhet
hoppas på hjälp från Herren.
27 Det är gott för en man
att bära ett ok i sin ungdom.
יJod
28 Må han sitta ensam och tyst
när han lägger det på honom.
29 Må han sänka sin mun i stoftet,
kanske finns det ännu hopp.
30 Må han vända kinden
mot den som slår honom
och låta sig mättas av hån.
כKaf
31 Herren förkastar ju inte
för evigt.
32 Om än han bedrövar
förbarmar han sig i sin stora nåd,
33 för det är inte av hjärtat
han plågar och bedrövar
människors barn.
לLamed
34 När man krossar landets alla fångar
under sina fötter,
35 när man nekar en man hans rätt
inför den Högstes ansikte,
36 när man gör orätt mot någon
i hans sak –
skulle Herren inte se det?
מMem
37 Vem talar så att det sker,
om inte Herren befallt det?
38 Kommer inte både ont och gott
från den Högstes mun?
39 Varför klagar en människa här i livet
när hon straffas för sin synd?